En sen ”blöt” natt fick jag se att Justin Champlin aka NOBUNNY (mannen med kaninmasken) skulle styra sitt turnésällskap mot Europa igen. Lyckades övertala den holländske bokaren att det var en mycket bättre idé att välja Tranås istället för Oslo då man lirar i Göteborg dagen innan och Stockholm dagen därpå. Efter en stunds dealande under småtimmarna fick jag med honom på tåget. (senare styrdes turnén om så Oslo fick sitt och så även Malmö…)
NOBUNNY från Tucson, AZ har beskivits som en korsning mellan människa och kanin och det är inte ovanligt att spelningen slutar med att han endast är iklädd sin kaninmask. Men detta är ju bara en parantes för vad som verkligen sticker ut är den fantastiska show man kommer bjuda på.
Musiken har liknats vid : 60-tals lo-fi garage/ rock’n’roll, flickpop, 80-tals new wave och 70-tals punk. Band som har inspirerat är bl. a: Ramones, The Cramps Med sig som kompband har han BAD SPORTS från Denton, Tx
BAD SPORTS kommer även att spela ett eget set, deras stil är lite åt Turbonegro hållet lika delar hård rock a’la 70-tal och punk som Buzzcocks och Ramones.
Alonzo & Fas 3 – supergruppen med medlemmar från KSMB, The Hellacopters, Diamond Dogs och The (International) Noise Conspiracy är bokade som höstens första spelning i Rocksyndikatets regi på Babar. I somras spelade man förband åt Social Distortion under två utsålda konserter på Cirkus i Stockholm!
HIGH HATS
“Med en klockren lycko/festkänsla och jävlaranamma återupplivar de Ramones och Beach Boys i ett mischmash av pop och punk-referenser. Opretantiöst, enkelt och dansant.”
Så löd motiverigen 2007 när High Hats satte Borås på kartan och vann pris på manifestgalan för årets bästa rockskiva.
Det rullade på med festivalspelningar på Way Out West samt West Coast Riot och de turnérade flitigt i Europa. Under 2008 släppte de nätsläppet ”Montpellier Sessions” för att sedan ta en paus från turnérandet för att gå in i studion och framställa sitt andra fullängdsalbum.
Arbetet gick dock inte smärtfritt – sjukdom, medlemsavhopp och andra olyckor drabbade gruppen, något som kom att färga inspelningen med ett mörkare sound och större djup än den tidigare debuten. En tydlig inspiration har under arbetets gång har varit Beach Boys popklassiker ’Pet Sounds’ från 1966, både till låtarnas arrangemang och till skivans ljudbild. Materialet, som omfattar tjugotalet låtar, skall snart skalas ner till Longplay-format och släpps senare under 2012 av Alleycat Records.
Spotify:
spotify:artist:0oiZQ1Uu2tUZp8MC9KZmg6
http://thehighhats.bandcamp.com/
Videos:
”When the shadows know my name”:
Låten ”Easy” live på west coast riot:
SILVER Bildades 2003 och lade ned 2006, nu är det dags för en återförening. Deras influenser är som följer: Foo Fighters, Queens of The Stone Age, Mustasch,Metallica, Guns n´ Roses med flera så där någonstans vet ni hur de låter…
HUDSON FALCONS från New Jersey började 1997 och har spelat mer än 1300 gigs och släppt 5 fullängdare, en bunt singlar samt deltagit på samlingsvolymer och kör fortfarande för fulla muggar. Bandet lirar en mix av Rock’n’Roll and Punkrock med snabba gitarrsolon och Marks speciella raspiga röst som adelsmärke. Att sätta in dem i en bestämd genre är svårt. Med hjärta och passion för vad de håller på med så har de byggt upp en rejäl fanskara under sina sex Europaturneér och oavsett hur många som står i publiken så ger de allt.
THE BOMBDOLLS reser sig ur graven… Tranåsbandet som numera är utspritt i landet återförenas denna afton, som en hyllning till Hudson Falcons vilka de gjort tre Europaturneér tillsammans med. Så ta sista? chansen att se detta gamla Tranåsband som existerade mellan 1999-2007 återuppstå för en kväll. Raketvarning utfärdas härmed… https://www.facebook.com/pages/The-Bombdolls/120008708080303http://www.myspace.com/bombdolls
WHEELS ON FIRE från Athens, Ohio (US) består av fyra bandmedlemmar.
De har beskrivits som en mash-up mellan Elvis Costello och The Stooges.
Då man kör utan basist så byggs rytmsektionen istället upp av Matt Chaneys
primala trumslag och Susan Mussers wailande tangentanslag på orgeln för
att få fram en frenetisk, rytmisk botten. Lägg till det Mike Chaney och John Garris ylande, blixtrande gitarrer och dubbla sång. Sammantaget blir det en knivskarp medryckande 60-talsinfuerad garagerock man inte kan värja sig emot.